fredag, januari 29, 2010

Vild & galen!!!

Charlie har blivit som en kattunge gånger si så där en tre fyra stycken kanske!!

Han vill så leka! Nu har han börjat att apportera riktigt ordentligt igen. Ikväll har jag kastat råttan 15 gånger ungefär och han har hämtat med lika stor förtjusning varje gång.









Den röda kartongen är en liten kojja som jag gjort hål i (tejpat runt såklart så han inte ska skära sig) När han är på sina tokigt busiga humör tar han sats och springer rakt in i lådan.

Fasoner har han oxå lagt till med. Tidigare berättade jag om att han gärna biter mig i benet/foten/tån när jag sitter vid datorn. SÅ FORT jag sätter mig här så kommer han - och biter mig i foten. Idag blev han extra påstridig (trots att jag precis innan lekt med honom en timme ungefär) så då sa jag åt honom, jag satte upp fingret och sa NEJ. Åååå vad han ville bitas, men han gjorde det inte. Sen kom han tillbaka till skrivbordet, men då ställde han sig bara mot mina knän utan att bitas. Braaaa Charlie, sa jag och strök honom - då var allt bra igen!

Ja' herregud!!! =) Själv har jag legat i halsfluss i veckan å nu har Pontus blivit febrig och förkyld - igen. Vi är inte annat än sjuka. Jäkla skit... Hoppas att ni håller er friska och krya i alla fall, önskar er en go helg!


söndag, januari 24, 2010

På span

Charlie uppförde sig märkligt igår, sprang från fönster till fönster och var väldigt fokuserad och sammanbiten.

Vad ÄR det med Charlie, sa jag till Pontus och klev upp för att titta.

En hund, en labrador, som sprang ute på gatan och lekte med en fotboll!

Innan jag hittade kameran och satt i minneskortet hade hunden slutat leka, så jag fick inte med den på bild. Men Charlie han spanade och spanade, en HUND på MIN gata!!! =)

Jag har funderar på förra inläggets vara eller icke vara. Det får vara kvar, som en klok människa sa (du är min idol gumman) så är livet ibland, det är mindre lätta perioder ibland, varför dölja det! Jag har fått många olika kommentarer och brev om min förvirring gällande en till katt, en del har försökt tillrättavisa mig och mina önskemål och andra har tyckt att jag ska lägga ner det här med en till katt. När man "blottar" sig är man kanske inte alltid beredd på vad man får tillbaka. Allt har på sitt sätt hjälpt faktiskt, jag är glad att jag kunnat ta tillvara på det jag fått höra och skapa mig en bild av vad det är frågan om.

Jag har lärt mig mycket om mig själv. Saker har fått komma upp till ytan och bli bearbetade och förstådda, vilket betyder oerhört mycket - att få svar på varför jag haft så svårt att ta beslut. Nu är själen lugn igen och jag har fått svaren.

Ha det gott och ta hand om er

måndag, januari 18, 2010

Charlie är min "Kvass"...

Det här inlägget kommer att bli ganska personligt, det kan
hända att ni inte tycker det hör hemma här... Men det känns viktigt för mig att skriva det - det kanske hjälper mig på vägen.

Kvass var min älskade schäfer, vi stod varandra mycket nära. Allt var som en saga tillsammans med honom. Hur jag fick honom, när vi tävlade bruks, i vardagen och livet... Jag blev misshandlad av min dåvarande sambo, Kvass såg på - han ingrep inte, man gör inte det när "ledarna slåss" fick jag veta. Efter det blev han mycket sjuk och fick äta lugnande medicin, han hade så svårt att hantera det han sett och hur jag sedan såg ut och blev. Jag klappade ihop efter detta och Kvass blev nu min livlina - mitt allt. Det gick ett tag och så beslutade jag mig för att skaffa en till hund, en man kunde jaga med och även tävla bruks. Han planerades noga och jag var ner och valde just honom.

Det blev till ett helvete, snudd på. Inte nog med att han knäckte mig varje dag, han förkortade oxå Kvass liv (min teori) med sitt hemska dominanta sätt. Kvass gick på levaxin och orkade nog inte med allt hur den hunden var, vilket jag inte insåg förrän det var försent för att rätta till. Jag förlorade min älskade fina hund på grund av hunden som jag skaffade.

Charlie känns som min Kvass, nästan - han är ju en katt, men Charlie är så fin och stabil, han följer med på äventyr och känner av när man inte är på topp - han är en vän, inte bara ett husdjur. Charlie är lite som hur det kändes med Kvass.

En till hund förstörde allt.

Därför tror jag att jag är så rädd för att skaffa en till katt, rädd för att det ska bli så fel. Kvass och jag var ett på grund allt som vi var med om. Så är det väl nu inte riktigt med Charlie - men allt som hände tog mig hårdare än jag kunde ana. Märker jag nu...

Lite tristare inlägg, men om jag skriver om det kanske jag har lättare att släppa det som var och komma vidare och känna mig trygg i den katt jag väljer!.. Jag önskar mig en katt som är go, orädd och som går bra på utställning - en vän som Charlie, men som man kan komma lite längre på utställning än vad han kan!..

Ta hand om er, kramar

lördag, januari 16, 2010

En kompis åt mig?..

Charlie är ledsen.. Han vill verkligen ha en kompis...

Jäkla matte å allt!











Den här är lik mig, om jag kramas lite med den - kanske den blir en riktigt liten tigerkattkompis?













Ni ser hur han har det, stackarn..

Å nu har jag kommit på han att öva boxningsmatcher under köksbordet!!!

Opps! Här får man se upp framöver!












Men han har andra taktiker i bakfickan oxå.. tydligen.. Att Be!


Jag håller med Charlie.. Själv håller jag faktiskt på att gå upp i atomer. Jag klarar inte av att bestämma mig helt enkelt... Min önskan är en katt som funkar bra på utställning, som är orädd och go.


Det är vad jag önskar!


Hoppas att ni får en fin helg, kramar


söndag, januari 10, 2010

Som Frippe skulle sagt...

... det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig... (ur boken Frippe lagar allt).

För att summera; jag kommer inte säga ett ord till om vår nya katt förrän den har flyttat hem till oss.

Punkt slut.

Det går inte så bra för mig på den här fronten, så nu håller jag helt enkelt truten.

=/

Ta hand om er

fredag, januari 08, 2010

Charliebus

Charlie har ju blivit värsta busen!

Vill han leka och jag sitter framför datorn kliver han in under skrivbordet hoppar upp med frambenen på mina knän och biter mig i knät. Hårt.

Om jag försiktigt föser bort honom, biter han mig i handen eller piper iväg under skrivbordet igen och biter mig i 1) fötterna 2)knäna igen 3)avslutar med det hårdaste han kan i benet.

Be careful what you wish for, it might come true...





Jag har ju liksom önskat mig att det skulle bli lite mera fart på 'an. Nog har det blivit fart alltid!

Här leker Charlie i födelsedagspresenten, han fick ju katträdet på sin ettårsdag.

Han tycker det är jättelivat när jag lägger en råtta högst upp i trädet å sen säger "Var är råttan?"







Försökte fota när han härjar omkring,
det är verkligen kul att se när han leker!














Taa DAAAAA!!!!!

Ser ni vilken härlig min han har =)

Den är så busig och glad!











Å så ska man avsluta med lite mys, ser ni att han har intagit mys-looken!

Jag har, till 99,9 %, bestämt mig för vilken katt vi ska köpa!!!

Jag har klurat på namn, hittade en supersite där det fanns tusentals förslag på kattnamn och föll för ett. Hmmm... undrar om jag ska avslöja namnet redan nu?...

Nä förresten - man vet aldrig med mig.. Jag tror jag håller på det till ALLT är klart!

Önskar att ni får en riktigt härlig helg och vi får väl hoppas på att det verkligen blir lite varmare som utlovas!...

söndag, januari 03, 2010

Små, underbara juveler

Igår var vi och hälsade på Mia och Karin och deras små, underbara juveler!

Den här damen behöver ingen närmare presentation, inte sant?!

Charlies syrra - visst är dom toklika varandra?!! Dom till och med pratar likadant =)











Namnen är inte riktigt klara än så det här är; han-med-öronen,
eller den-ljusa-hanen =)











Den här raringen är den-lilla-honan,
eller den-ljusa-honan.














Den här lilla tjohalian är den-mörka-honan =)
Hon var skitbusig!













Här är sömntutan, den-mörka-hanen =)
Han sov hela tiden vi var där, fast man tog upp honom och fotade!











Han-med-öronen lekte med Pontus - han blev hur förtjust som helst i dom små underbara underverken.

Spännande när han klättrade upp på ryggen!











Matte Karin fick komma till undsättning =)













I famnen är det bättre!

4 veckor är dom och så SMÅ - men ändå en helt utvecklad Devon,
dom är så UNDERBARA!!!